kärlek

I går kväll tog jag och pappa en tur till båten i Skaftung. Blåsten hade lugnat ner sig så havet var så gott som stilla och solen lyste sina sista starka strålar som bildade ett fint motljus. Som jag älskar havet. Jag tror att om man en gång bott på kusten så kan det vara svårt att lämna den helt bakom sig. Låter omöjligt i mina öron. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0