en morgon som denna

Äntligen bjöds det på en vacker helg! Det känns som att det var år och dagar sedan solen sist visade sig. I mitt senaste blogginlägg skrev jag "...om solen tittar fram ska jag ut och fota! Dock tvivlar jag starkt på att jag får den önskan uppfylld, haha!", och vad händer? Jo, jag får visst önskan uppfylld! Tänk att det kan råka sig :)
 
På lördagsmorgonen vaknade jag just precis då solen höll på att gå upp. En sådan syn kunde man ju inte missa så jag steg snabbt upp, tog på mig den tjockaste jackan jag hittade och gick ut med kameran runt halsen. Där ute var det tyst och stilla och luften var fortfarande iskall. Nattfrosten smälte i takt med att solen steg högre och högre upp bakom träden. Det var nog garanterat höstens finaste morgon. Återigen får jag tacka mig själv att jag är en morgonmänniska. Oj, vad man annars skulle gå miste om!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0