just do it

Efter flera timmars räknande till morgondagens matteprov, kände jag att jag behövde ta en paus. Jag tror att alla känner igen känslan då hjärnan nästan låser sig? Det går helt enkelt inte att ta in mer kunskap utan man måste bara få stänga av en stund. 
 
Jag bestämde mig iallafall för att köra på lite hemmaträning. Hjärnan får slappna av + musklerna får arbeta = perfekt! Att mamma just idag köpt en ny träningtopp åt mig gjorde ju saken ännu bättre. Det är alltid roligt att inviga nya träningskläder, eller hur? ;) 
 
Då det gäller träning skulle jag nästan kunna skriva en hel bibel. Min relation till träning har under de senaste åren varit som en stor berg-o-dalbana. Som liten var jag aldrig intresserad av sport. Det finns ju alltid de som börjar spela fotboll, simma eller friidrotta i tidig ålder men till den gruppen hörde nog inte jag. Jag har ju dock aldrig heller direkt varit någon latmask (eller okej, då jag lärde mig cykla med stödhjul var mina föräldrar tvugna att knyta fast ett snöre i min cykel så att de skulle kunna "dra" hem mig då jag inte orkade trampa mer). Under min lågstadietid provade jag på lite allt möjligt. Jag började bl.a dansa men slutade efter ett par år. Jag har också hållit på med ridning men samma där, efter några år slutade jag. En tid var jag också en trogen simhallsgäst, men surprise, den tiden tog också slut, haha... Jag har konstaterat att jag haft lite svårt att hålla fast i något. Kanske rastlöshet är en möjlig orsak?
 
För fem år sedan hände det dock något revolutionerande... jag testade för första gången i mitt liv på zumba! Trots lite pauser och oaktiva veckor, är jag fortfarande 5 år senare, kvar i zumbagänget. OCH! Jag är där för att stanna :) Ibland känns det som att folk har fördomar mot zumba. "Man står ju bara där och slänger med armarna, blablablabla". Jag har bara en sak att säga: zumba är mycket mer än att "bara slänga med armarna"! Zumba är en guldkant på vardagen, man får slappna av, skratta och bara släppa loss. 
 
Under de senaste åren har jag inte bara zumbat, jag har även tränat på gym. Jag började läsa på ordentligt om kost och motion och det ledde till att träning blev mitt största intresse under ett par års tid. Från att ha haft en pinsamt dålig kondition och värdelösa muskler, byggde jag upp en stark(are) och mycket hälsosammare kropp. Mitt i allt började dock andra intressen komma emot. Jag var ute med vännerna, träffade Basse, började gymnasiet... Jag vet egentligen inte varför, men träningen lämnade på efterkälke.  
 
Idag har en stor del av mina muskler försvunnit, min kondition kanske inte är på topp, men något som inte försvunnit och tynat bort är min vilja. Vi har faktiskt nyligen pratat om motivation i en psykologikurs i skolan! Detta är egentligen något självklart som alla egentligen är medvetna om med ändå glöms det så himla lätt bort? En av motivationens viktigaste byggstenar är en målsättning. Det som krävs för att väcka motivation är inte något större än en mål som kommer innifrån! Svårare än så är det inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0